Stilla Havetlon:-75.5;lat:10.4;postdate:maj 8;pos:Cartagena, Colombia

HenrikVi har tagit oss igenom Panama-kanalen och det känns väldigt stort. Vi har kajkat omkring i den lilla hörna av Atlanten som kallas Karibien under nästan ett och ett halvt år. Nu har vi kört rakt igenom en av världens största landmassor och pluppat ut på andra sidan. Framför oss finns hav, hav och åter hav, och det är enda vägen hem.

Kanalpassagen gick bra och var i det stora hela en rolig upplevelse. Vi spenderade en natt i Gatun-sjön, blev bjudna på party, såg krokodiler och hann fram till slussarna i tid.

Nu ligger vi i Balboa Yacht Club och väntar på Barracuda samt att hemsidan ska börja funka igen så att vi kan ladda upp bilder från kanalpassagen. Ikväll ska vi göra Panama City. Vi har lite ärenden att fixa i stan och inom en vecka är vi förhoppningsvis på väg mot Las Perlas, Galapagos, Marquesas, Tuamotu och så vidare.

Cinco de Mayolon:-75.5;lat:10.4;postdate:maj 2;pos:Cartagena, Colombia

HenrikVi överlevde djungelexpeditionen i Rio Chagres (bilder kommer - det var en fantastisk upplevelse att ankra mitt i djungeln. Apor som tjoade mitt i natten, papegojor som flög omkring och inte ett enda mygg) och har seglat till den historiskt intressanta naturhamnen Portobelo. Förr i tiden fraktades det stora mängder guld genom staden, och det var här Captain Morgan utförde tidernas största piratangrepp 1668.

Nuförtiden är staden betydligt mer tillbakalutad och stressfri. Det finns några affärer, restauranger, och Captain Jack, som har monopol på det mesta som cruisers behöver. Hans bar är den naturliga mötesplatsen. Vi har träffat många gamla vänner från Cartagena förra året, och några nya. Förutom cruisers hänger det här många äventyrliga backpackers.

Vi har fått ett nytt preldatum för kanalen: 5 maj. Så ikväll ska vi upp till Captain Jack's och finna oss ett styck backpacker, som kan hjälpa oss dra i tampar genom kanalen. Sen ska vi hyra fyra långa rep av en kille med gott rykte som heter Tito. Sen är vi redo. Det kommer att bli trångt ombord, för kanalmyndigheten här i Panama kräver att det ska finnas en lots, en kapten och fyra pers som håller i varsitt långt rep på båten.

Mot djungelnlon:-75.5;lat:10.4;postdate:apr 24;pos:Cartagena, Colombia

HenrikVi har fått ett preliminärdatum för kanalpassagen: 8 maj. Medan vi väntar ska vi utforska lite mer av den karibiska Panama-kusten. Idag seglar vi till Rio Chagres, som ligger ett stenkast från Colon. Planen är att ankra en bit upp i floden och förhoppningsvis få se apor, krokodiler och tukaner.

Idag var vi med i Göteborgsupplagan av Metro, så plocka ett ex om det inte är för sent! Pdf kommer här på hemsidan inom kort.

Hajfilmlon:-75.5;lat:10.4;postdate:apr 22;pos:Cartagena, Colombia

HenrikHär är en film på den fina hajen vi fångade i San Blas:>

Väntar i ändtarmlon:-75.5;lat:10.4;postdate:apr 22;pos:Cartagena, Colombia

HenrikVi är i Colon, vid Panama-kanalens mynning i Karibiska Sjön. Colon betyder ändtarm och det är en passande beskrivning på staden. Det är fattigt, smutsigt och sägs vara en av världens farligaste städer.

Sedan vi kom hit har vi åkt taxi fram och tillbaka mellan olika nedgångna kontor och betalat hundratals dollar i olika typer av avgifter. Panamanierna är inte dummare än att de tar varje tillfälle i akt att skinna dem som vill gå igenom kanalen. Igår kom en man med keps och måttband, som mätte båten och provpumpade Jabsco. Birka är nu officiellt 31,67 fot lång. Imorgon ska vi åka till banken och betala ännu mer pengar och sen är det bara att vänta tills kanalfolket behagar släppa igenom oss.

Vi ligger i Shelter Bay Marina, som är utmärkt men dyr. Det finns pool, restaurang och en näraliggande djungel, dit vi tog en promenad igår i skymningen för att titta på apor. Apor såg vi inga, men vi hittade några kusligt övergivna ruiner mitt inne i djungeln. De var spännande att utforska.

På vägen hit stannade vi i San Blas, där vi fick ett kärt återseende med paradiset på jorden och våra kompisar på Barracuda. Vi drack några öl, fiskade litegrann och fångade en haj. Den var för stor för att äta, så vi lät den leva.

Seglingen mellan Cartagena och San Blas var finfin. Vi hade god vind och följande sjö och kunde konstatera att arbetet med vindrodret i höstas givit lön för mödan. I nästan ett helt dygn styrde båten sig själv. Istället för att sitta och hålla i pinn kunde vi relaxa, läsa bok och spana in de fina Portugisiska örlogsmän som flöt förbi båten. Det ska tilläggas att självstyrningen funkar så länge det blåser ordentligt. I svaga vindar får vi även fortsättningsvis nyttja rorkulten, men ändå. Den jättelånga seglatsen över Stilla Havet kommer att bli så mycket lättare nu.

Från San Blas till Colon körde vi motor hela vägen, och fick handstyra. Stiltje och åska är inget bra seglingsväder. Mitt i natten kom en stor fet tanker utan lanternor, som höll kurs rakt emot oss. Med hjärtat i halsgropen fiskade vi fram sökljuset och blinkade frenetiskt mot spökskeppet, som kom närmre och närmre, men som redan var väldigt nära innan vi såg det. I sista stund kunde vi konstatera att det missade oss, och kunde andas ut. Jag misstänker att det var ett smuggelskepp, eftersom det inte hade lanternorna på.

Följande morgon var vi äntligen framme vid en av världens största hamnstäder. Det låg tankers och väntade överallt utanför. När vi hittade en lucka, tryckte vi plattan i mattan och siktade mot den smala öppningen mellan vågbrytarna. Mitt emellan vågbrytarna hände det som inte fick hända just där och då. Soppatorsk. Slarvigt. Vi hade tur i oturen och plötsligt kom en svag vindfläkt. Vi rullade ut genuan och gled majestätiskt långsamt in i tryggheten innanför vågbrytarna. Barracuda var inte långt efter, och traditionsenligt blev Birka bogserad sista biten in i hamn.