Kavalon:-173.983;lat:-18.67;postdate:sep 12 20;pos:Vava'u, Tonga

ChristineNu har vi testat Kava, varit på cirkus samt sett på transvestitshow här på Neiafu. I afton beger vi oss hem till Lofi, den lokala 70 åringen som ror runt i hamnen och som har tillgång till det mesta man kan tänkas behöva. 4.30 plockar han upp oss samt våra nya vänner på Tanga och Aud för att bjuda oss på en riktig Tongaafton.
Igår var vi alla över på den norska båten Aud och drack Kava som Lofi blandade åt oss på traditionellt vis. Kava smakar lite som lervatten, inte för att jag har testat det men jag tänker mig att det smakar ungefär likadant.
Efter i afton är det dock slut på roligheterna för oss här på Tonga. Vi skulle gärna bli kvar ett bra tag men vi har ett tidsschema att passa så roligheterna får fortsätta på Fiji. Vi avseglar imorgon och hoppas på att komma fram till Suva tisdag eller onsdag.

Vad gäller uppladdning av bilder så ligger vi något efter vilket beror på alldeles för dåligt Internet. Vi har hört att Internet är bättre i Fiji så kanske kan vi komma ikapp där!

Kungadömet Tonga lon:-173.983;lat:-18.67;postdate:sep 12 17;pos:Vava'u, Tonga

ChristineVi lyckades såklart pricka  in en lördag och en långhelg här på Tonga. Så återigen var det bara att öppna plånboken och betala övertid till immigration. Tullen kommer ombord imorgon och tydligen kan de vara lite klåfingriga och tycka sig ha rätt till ficklampor och andra saker. Vi får se.
Dessvärre missade vi  togapartyt i fredags vilket känns väldigt Tongaaktigt.
Seglingen över från Niue bjöd på blandad vind och en del regn vilket numera tillhör vanligheterna för oss. I slutet av Tradewindssäsongen är vindarna inte lika stabila och bekväma seglatser är ett minne blott. Men det är inte mkt att göra, det är bara att bita ihop och fortsätta framåt. Den mögliga sovsäcken, dubbla filtar och mössa är nödvändigt för att få några timmars ordentlig sömn under nätterna. Vi skall dock inte klaga för i varje hamn träffar vi nya och gamla vänner. När vi lämnade Aitutaki var vädret lite sådär och när våra nya vänner på den något större båten Lets Go begav sig därifrån blev de väldigt oroliga för oss och Barracuda så de sände ut ett meddelande till andra båtar att hålla ögonen öppna efter två små båtar på väg till Niue. Detta visste vi dock inte förrän vi kom fram till Niue där de blev väldigt glada över att se oss vid liv. Även här i Tonga har båtarna hållit koll efter oss. Det är härligt att folk bryr sig om varandra.
I skrivande stund sitter vi och förbereder för vår ankomst i Fiji. Har man inte faxat in att man kommer kan man få böta 10 000 US dollars och spendera två år i finkan. Inte värt! Även till Australien behövs diverse visum och ankomstnotis så det förbereder vi också nu när vi har Internet. Här skall vi även limma Stefan som verkligen börjar sjunga på sista versen. Vi använder Barracudas dinge med vår tohatsu för tillfället men i Fiji kommer vi behöva använda Stefan som då måste bära tre personer så han skall superlimmas från för till akter inuti och utanpå. I Australien varnar de för krokodilernas aggressivitet och de rekommenderar starkt en hård dinge. Det kan bli intressant.
Vi planerar att lämna Tonga i slutet av veckan och vi skall försöka pricka in att anlända Fiji på en vardag under arbetstid.

Vi är här.nulon:-169.91666;lat:-19.05;postdate:sep 12 10;pos:Alofi, Niue

ChristineEfter att vi lämnat Bora Bora begav vi oss till Maupiti en dagssegling bort. Som Lonely Planet hade utlovat fick vi simma med mantarockor. Vi fick även gå på beach party och klättra upp på den högsta toppen där utsikten var helt fantastisk. När vi efter sex dagar lämnade ön hade vi fått många vänner samt ett 30 tal nya cd-skivor.

400 sjömil väst om Maupiti ligger Aitutaki som tillhör Cook-öarna. Aitutaki var vårt blev vårt enda stopp på denna ögrupp och troligtvis var det den svåraste passagen vi tagit oss igenom hittills. Få båtar åker till Aitutaki eftersom passagen in till lagunen är 1.30 meter vid lågvatten och vid högvatten 1.60 meter. Vi kom såklart fram vid lågvatten och eftersom det var Henriks födelsedag ville vi komma in till land så fort som möjligt så att vi kunde påbörja firandet. Trots fem knops motström och en snuddning på revet kunde vi till slut ankra, blåsa upp Stefan och ta oss in till dingebryggan. Födelsedagsmiddagen avnjöts på det lokala stället Puffys, döpt efter Puff Daddy. Inga konstigheter.
När vi vaknade nästa morgon såg vi Barracuda komma inseglandes i passet! Tre månader sedan vi såg de nytatuerade pojkarna sist och självklart ställdes det till med fest på kvällen. Ett kärt återseende och vi kommer nu segla tillsammans resten av tiden till Australien.
Fem dagar varade vår vistelse på Aitutaki och vi har nu seglat till Niue som är världens minsta land. Den i Sverige vanliga domänen .nu är en förkortnig av just Niue så här har alla barn en laptop och Internet är gratis. Och bra. Här finns ingen dingebrygga men en kran som man hissar upp och ner Stefan med. Totalt otippat var det också att jag sprang på en gammal kompis här igår. Höll på att trilla av stolen när jag såg ett bekant ansikte som jag inte sett på säkert 10 år. Macke från Hummelvik. Såklart skulle det firas och vi hamnade till slut på rugbyklubben som låg långt inne i skogen.

Vi kommer dock inte bli långrandiga här utan planerar att lämna redan på tisdag för att segla över datumgränsen och till Tonga. Vi ligger nu 13 timmar efter Sverige och om några dagar ligger vi ett dygn före. Logisk kullerbytta. Vi har höga förväntningar på kungariket Tonga och där planerar vi ett längre stopp så att vi kan köpa födelsedagspresenter och tvätta kläder vilket vi inte gjort sedan Galapagos i början på juni. Det är inte det att vi har en himlans massa kläder så att vi inte behöver tvätta, vi är bara lata och går mest runt i skitiga kläder. Men nu så! Äntligen.
Första oktober ska vi dock vara i Fiji eftersom jungman C mönstrar på igen. Roligt!

Upp och ner igenlon:-151.75;lat:-16.5;postdate:aug 12 18;pos:Bora Bora, Sällskapsöarna

HenrikDetta skrivs med träningsvärk i hela kroppen, för igår klättrade vi, ibland på alla fyra, ibland i rep, men hela tiden med glatt humör, hela vägen upp till toppen på Bora Boras branta och 700 meter höga bergstopp. Där uppe var det vacker utsikt, men det var på skakiga ben vi försiktigt hasade oss ner till havsnivå igen. Där konstaterade vi att det är en helt annan kvalitet på vila, när den är välförtjänt.

Inom kort lastar vi båten full med baguetter och drar vidare västerut. Då kommer vi att vara utan Internet en tid igen, men på onsdag morgon kl 08.10 gör P4 ett nytt försök igen att ringa igen. Av någon anledning har det varit svårt att komma fram på satellittelefonen senaste tiden, men det kanske går bättre denna gång. Isåfall hörs vi på onsdag!

I love Bora Boralon:-151.75;lat:-16.5;postdate:aug 12 16;pos:Bora Bora, Sällskapsöarna

ChristineSedan senaste uppdateringen har det hänt mycket och vi har tagit oss ifrån Papeete, Tahiti, till det exklusiva drömresemålet Bora Bora. Här har vi hittat Internet och många nya vänner.
Efter Papeete seglade vi till Moorea som vi blev lite besvikna på. Alltså det var ju hur flott som helst men vi har nog blivit lite bortskämda. Där hyrde vi cyklar som vi först lagade och efter det tog vi oss runt ön, sex mil blev det på rostiga damcyklar med hängande styren.
När vi lämnat Moorea styrde vi mot Huahine som enligt oss är en riktig pärla. Troligtvis för att de inte har någon turism och baren bredvid dingebryggan har happy hour. På Huahine hyrde vi också cyklar, dock i bättre skick, och tog oss runt den sex mil långa vägen runt ön. Vi träffade tre bilar med fransmän som gav oss vatten och chips under färden. När vi inte cyklade hade vi romfest på Birka och som mest var vi 10 pers i sittbrunn och fem olika nationaliteter. Vi hann även med att stifta bekantskap med den lokala charmören Sam som blev lite förälskad i Henrik och som gav oss pärlor och grapefrukt. Sam skulle segla med oss till Raiatea, en dagssegling bort, men då han inte dök upp drog vi utan honom.
Raiatea ligger mellan Bora Bora och Huahine och det var egentligen enda anledningen till att vi stannade där överhuvudtaget. Det finns tre båtcharterföretag på ön och alla mooringar som finns kostar pengar och ankringen var alldeles för djup för Birkas kätting så det blev till att lägga till mitt i stan vid bryggan.
Detta var i fredags och redan på lördagen drog vi vidare till Bora Bora. Här är det väldans flott och många flotta honeymooners. Vi har hunnit seglat runt ön och testat två ankringsplatser och två mooringbollar än så länge. Den ena bollen utanför Bora Bora Yacht club som man visst måste betala 20 dollar för och den andra som vi tror är gratis och där vi ligger nu. Vi betalade såklart inte 20 dollar utan drog tidigt på morgonen.
Vi har nu nära in till staden, Internet och mataffären.
Planen är att segla vidare till Maupiti till helgen. Det är en miniliten ö där det skall finnas manta rays och det ligger på vägen till Aitutaki, Cook öarna, som vi skall till. På Aitutaki kommer vi fira födelsedagar och återförenas med pojkarna på Barracuda som vi inte sett sedan Galapagos.