När två blir trelon:166.44;lat:-20.27666;postdate:okt 12 20;pos:Noumea, Nya Kaledonien

ChristineVi blir allt sämre och sämre på att uppdatera bloggen. Kanske är det för att vi börjar närma oss slutet på Stilla Havet eller kanske för att vi blir slöare och slöare. Oklart.
Vi har sedan sist i alla fall varit i Suva på Fiji. Det var första stoppet efter Tonga och seglingen dit var bekväm trots många rev och öar att hålla undan för. Aktiv navigering på den sträckan helst enkelt.
Väl på plats i Suva förenades vi med pojkarna på Barracuda och vi bekantade oss väldigt noga med Royal Suva Yacht Club och de lokala ölen som Fiji har att erbjuda. Inte mindre än fyra olika sorter. RSYC låter väldigt flott men det var det ju såklart inte. Men det var ett himla trevligt ställe och en av de bästa ställen som vi varit på. De hade duschar, tvättservice, bar, mat, vatten, diesel och en jäkla grym service. Plus att det var billigt. Vi var väldigt nöjda och vad slår att ta en varmvattendusch för första gången sedan maj?
På RSYC träffade vi många härliga lirare. Australiensaren Ian som bor i sin Beneteau vid bryggan och som tjänar sitt leverne på andras olycka, nämligen på att rusta upp vrak. Han har ständigt koll på VHF:n och vet när båtarna går på grund utanför Fiji vilket de gör förvånansvärt ofta. Kanske inte en slump att han huserar i Suva. Vi träffade även den gamle dansken Peter som har överlevt ett antal mordförsök på Nya Guinea men som nu säljer en nötolja som är bra till alla åkommor man kan tänkas ha.

Suva är den största staden i stilla havet och det är ganska mkt en storstad. Inte så trevlig kanske men det finns bio, Mc Donalds och uteställen där man måste ha riktiga skor på sig och där folk dansar på borden. Allt som en storstad skall ha har Suva och vi såg till att njuta av all bekvämlighet som fanns. Vi var på bio två gånger, vi var ute på nattklubbar som aldrig stängde och vi var på donken tre dagar i rad.

Några dagar efter att vi anlänt anlände även Calle. Det blev ett kärt återseende och vi blev uppdaterade på allt vad som händer där hemma. Viktigt och oviktigt skvaller. Vi fick nya svenska flaggor till Birka, en superflott bok där nära och kära hade skrivit hälsningar och satt in bilder. Jag fick även en hel bärkasse läkerol, helt otroligt hur många nya smaker det kommit! Och inte minst fina presenter från mamma, ett par guldstrumpor och lite andra bra klädesplagg. Tack alla fina vänner och släktingar som skickade hälsningar till oss med Calle. Det värmde verkligen och boken har vi tittat i många gånger redan.

Vi har ju som sagt lite av ett schema att hålla eftersom vi ogärna vill hamna i en cyklon så redan några dagar efter att Calle anlänt checkade vi ut och begav oss söderut till Kandavu som är en obebodd ö tillhörande Fiji. Där drack vi kava och år tacos och det regnade konstant. Även en söderhavsö blir mindre attraktiv när det regnar, tro det eller ej. Efter två dagar bestämde vi oss därför för att dra upp ankaret och segla vidare mot Tanna och Vanuatu.

Detta inlägg skrivs faktiskt under färd mot just Tanna. För tillfället har vi ingen vind så vi har kört motor i snart ett dygn, inte roligt. Men batterierna laddas och vi kan skriva på datorn. Ännu tråkigare är att länspumpen har gått sönder så vi får tömma vatten ur motorrummet och kölsvinet för hand. Men tråkigast av det tråkigaste är att vårt vindroder har pajjat. Först gick ställningen sönder, det gick liksom inte att låsa rodret. Ok trist men vi kan fixa det i Nya Caledonien tänkte vi, där finns någon som kan svetsa. En timma senare trillade själva rodret av och försvann i det blå. Det kommer vi inte att ha tid att fixa. Vårt fina fina roder som vi byggde alldeles själva i Colombia, och som har varit till så stor glädje över stilla havet. Väldigt sorgligt och vi känner oss nästan frihetsberövade. Men alltså är det att styra för hand som gäller nu. På tre pers är det ok, på två kommer det bli tuffare. Vi har 1200 sjömil från NC till Cairns vilket kommer bli den näst längsta seglingen vi gör på stilla havet. Men det kommer såklart att gå finfint. Nu hoppas vi bara att inget mer går sönder på Birka och att hon tar oss ända till Australien i ett stycke.

Om några timmar hoppas vi vara framme i Tanna, Vanuatu. Där finns tydligen ingen bankomat och man måste ha med sig Vatu, den lokala valutan, innan man kommer dit. Det har vi ju såklart inte men det löser sig nog säkert. Det brukar det ju göra. På Tanna finns en väldigt aktiv vulkan, Mt Yasur, som vi skall kika lite närmare på tänker vi. Vi vill även testa på kavan som enligt uppgift skall vara den bästa i Stilla Havet. Annars har vi inte några fler planer för Tanna. Nästa stopp blir Nya Caledonien.

Kavalon:-173.983;lat:-18.67;postdate:sep 12 20;pos:Vava'u, Tonga

ChristineNu har vi testat Kava, varit på cirkus samt sett på transvestitshow här på Neiafu. I afton beger vi oss hem till Lofi, den lokala 70 åringen som ror runt i hamnen och som har tillgång till det mesta man kan tänkas behöva. 4.30 plockar han upp oss samt våra nya vänner på Tanga och Aud för att bjuda oss på en riktig Tongaafton.
Igår var vi alla över på den norska båten Aud och drack Kava som Lofi blandade åt oss på traditionellt vis. Kava smakar lite som lervatten, inte för att jag har testat det men jag tänker mig att det smakar ungefär likadant.
Efter i afton är det dock slut på roligheterna för oss här på Tonga. Vi skulle gärna bli kvar ett bra tag men vi har ett tidsschema att passa så roligheterna får fortsätta på Fiji. Vi avseglar imorgon och hoppas på att komma fram till Suva tisdag eller onsdag.

Vad gäller uppladdning av bilder så ligger vi något efter vilket beror på alldeles för dåligt Internet. Vi har hört att Internet är bättre i Fiji så kanske kan vi komma ikapp där!

Kungadömet Tonga lon:-173.983;lat:-18.67;postdate:sep 12 17;pos:Vava'u, Tonga

ChristineVi lyckades såklart pricka  in en lördag och en långhelg här på Tonga. Så återigen var det bara att öppna plånboken och betala övertid till immigration. Tullen kommer ombord imorgon och tydligen kan de vara lite klåfingriga och tycka sig ha rätt till ficklampor och andra saker. Vi får se.
Dessvärre missade vi  togapartyt i fredags vilket känns väldigt Tongaaktigt.
Seglingen över från Niue bjöd på blandad vind och en del regn vilket numera tillhör vanligheterna för oss. I slutet av Tradewindssäsongen är vindarna inte lika stabila och bekväma seglatser är ett minne blott. Men det är inte mkt att göra, det är bara att bita ihop och fortsätta framåt. Den mögliga sovsäcken, dubbla filtar och mössa är nödvändigt för att få några timmars ordentlig sömn under nätterna. Vi skall dock inte klaga för i varje hamn träffar vi nya och gamla vänner. När vi lämnade Aitutaki var vädret lite sådär och när våra nya vänner på den något större båten Lets Go begav sig därifrån blev de väldigt oroliga för oss och Barracuda så de sände ut ett meddelande till andra båtar att hålla ögonen öppna efter två små båtar på väg till Niue. Detta visste vi dock inte förrän vi kom fram till Niue där de blev väldigt glada över att se oss vid liv. Även här i Tonga har båtarna hållit koll efter oss. Det är härligt att folk bryr sig om varandra.
I skrivande stund sitter vi och förbereder för vår ankomst i Fiji. Har man inte faxat in att man kommer kan man få böta 10 000 US dollars och spendera två år i finkan. Inte värt! Även till Australien behövs diverse visum och ankomstnotis så det förbereder vi också nu när vi har Internet. Här skall vi även limma Stefan som verkligen börjar sjunga på sista versen. Vi använder Barracudas dinge med vår tohatsu för tillfället men i Fiji kommer vi behöva använda Stefan som då måste bära tre personer så han skall superlimmas från för till akter inuti och utanpå. I Australien varnar de för krokodilernas aggressivitet och de rekommenderar starkt en hård dinge. Det kan bli intressant.
Vi planerar att lämna Tonga i slutet av veckan och vi skall försöka pricka in att anlända Fiji på en vardag under arbetstid.

Vi är här.nulon:-169.91666;lat:-19.05;postdate:sep 12 10;pos:Alofi, Niue

ChristineEfter att vi lämnat Bora Bora begav vi oss till Maupiti en dagssegling bort. Som Lonely Planet hade utlovat fick vi simma med mantarockor. Vi fick även gå på beach party och klättra upp på den högsta toppen där utsikten var helt fantastisk. När vi efter sex dagar lämnade ön hade vi fått många vänner samt ett 30 tal nya cd-skivor.

400 sjömil väst om Maupiti ligger Aitutaki som tillhör Cook-öarna. Aitutaki var vårt blev vårt enda stopp på denna ögrupp och troligtvis var det den svåraste passagen vi tagit oss igenom hittills. Få båtar åker till Aitutaki eftersom passagen in till lagunen är 1.30 meter vid lågvatten och vid högvatten 1.60 meter. Vi kom såklart fram vid lågvatten och eftersom det var Henriks födelsedag ville vi komma in till land så fort som möjligt så att vi kunde påbörja firandet. Trots fem knops motström och en snuddning på revet kunde vi till slut ankra, blåsa upp Stefan och ta oss in till dingebryggan. Födelsedagsmiddagen avnjöts på det lokala stället Puffys, döpt efter Puff Daddy. Inga konstigheter.
När vi vaknade nästa morgon såg vi Barracuda komma inseglandes i passet! Tre månader sedan vi såg de nytatuerade pojkarna sist och självklart ställdes det till med fest på kvällen. Ett kärt återseende och vi kommer nu segla tillsammans resten av tiden till Australien.
Fem dagar varade vår vistelse på Aitutaki och vi har nu seglat till Niue som är världens minsta land. Den i Sverige vanliga domänen .nu är en förkortnig av just Niue så här har alla barn en laptop och Internet är gratis. Och bra. Här finns ingen dingebrygga men en kran som man hissar upp och ner Stefan med. Totalt otippat var det också att jag sprang på en gammal kompis här igår. Höll på att trilla av stolen när jag såg ett bekant ansikte som jag inte sett på säkert 10 år. Macke från Hummelvik. Såklart skulle det firas och vi hamnade till slut på rugbyklubben som låg långt inne i skogen.

Vi kommer dock inte bli långrandiga här utan planerar att lämna redan på tisdag för att segla över datumgränsen och till Tonga. Vi ligger nu 13 timmar efter Sverige och om några dagar ligger vi ett dygn före. Logisk kullerbytta. Vi har höga förväntningar på kungariket Tonga och där planerar vi ett längre stopp så att vi kan köpa födelsedagspresenter och tvätta kläder vilket vi inte gjort sedan Galapagos i början på juni. Det är inte det att vi har en himlans massa kläder så att vi inte behöver tvätta, vi är bara lata och går mest runt i skitiga kläder. Men nu så! Äntligen.
Första oktober ska vi dock vara i Fiji eftersom jungman C mönstrar på igen. Roligt!

Upp och ner igenlon:-151.75;lat:-16.5;postdate:aug 12 18;pos:Bora Bora, Sällskapsöarna

HenrikDetta skrivs med träningsvärk i hela kroppen, för igår klättrade vi, ibland på alla fyra, ibland i rep, men hela tiden med glatt humör, hela vägen upp till toppen på Bora Boras branta och 700 meter höga bergstopp. Där uppe var det vacker utsikt, men det var på skakiga ben vi försiktigt hasade oss ner till havsnivå igen. Där konstaterade vi att det är en helt annan kvalitet på vila, när den är välförtjänt.

Inom kort lastar vi båten full med baguetter och drar vidare västerut. Då kommer vi att vara utan Internet en tid igen, men på onsdag morgon kl 08.10 gör P4 ett nytt försök igen att ringa igen. Av någon anledning har det varit svårt att komma fram på satellittelefonen senaste tiden, men det kanske går bättre denna gång. Isåfall hörs vi på onsdag!